Tissot är en oerhört älskvärd hund som tyvärr fick epilepsi som 1,5-åring. Han är en rätt envis liten arbetsmaskin som får ta huvudansvaret på andjakterna. Det passar både honom och mig eftersom han har en synnerligt god näsa och ett naturligt och intensivt närsöksarbete. Han är den där hunden ”jag lärt mig så sjukt mycket på… men ändå fortfarande försöker lista ut hur jag ska träna”. Vi har haft många svåra stunder med hans epilepsi, men ändå så många fler glada. Vig och kelig som en katt. En nos jag önskat hade fått tjänstgöra i rikets tjänst. Men nu är det som det är och han är min outröttliga apportör på höstarna. Resten av tiden är uppgiften, enligt honom själv, att hitta vantar, leksaker, bollar och dummisar som resten av Nacka/Värmdö med omnejd tappat i naturen. Vår bollsamling är högst imponerande!